Anna Bennichs råd för att ta sig ur ensamheten
- Du är inte ensam om att vara ensam. Mellan en halv och en miljon svenskar känner sig ensamma idag. Det är ingen skam att vara ensam!
- Våga be om hjälp. Har du ingen att prata med så gå till vårdcentralen och berätta hur du känner.
- Träna på att ta kontakter. Börja i små steg med att göra saker annorlunda. Stanna kvar en stund på fikat på jobbet, våga fråga kollegan om ni kan ta sällskap till bussen, våga prata med någon i en butik. Det kan kännas omöjligt i början, men man måste börja i de små stegen.
- Sök dig till ett volontärarbete i ett soppkök eller liknande. Att göra något gott för andra bidrar till att förbättra måendet, samtidigt som du ökar dina sociala kontakter.
- Använd gärna nätet för sociala kontakter, men försök att inte fastna vid att bli en passiv iakttagare. Interagera i grupper, kommentera och var aktiv. Då kan nätet vara en bra och viktig social kontaktyta.
Längtan efter att känna tillhörighet och social gemenskap sitter djupt rotad i oss. Ända sen vi levde på savannen har det varit viktigt för människan att ingå i en grupp. Den som var ensam där hade ju inte en chans att överleva. Det är därför vi fortfarande tycker att det är så obehagligt att känna oss utanför, att vara ensam utan att ha valt det själva. Då slås vårt uråldriga kamp-flyktsystem på och kroppen går upp i varv.
Ensamhet är en hälsofara
Faktum är att ofrivillig ensamhet i det längre perspektivet är minst lika farligt för hälsan som övervikt, rökning och brist på motion. Forskning har visat att social isolering ökar risken för allt från hjärt-kärlsjukdom, stroke och depression till mag-tarmproblem och för tidigt utlöst Alzheimer.
En som har ägnat mycket tid åt att skriva och föreläsa om ensamhet och dess konsekvenser är psykologen Anna Bennich. I sitt yrke stöter hon ofta på människor som lider av att vara ensamma, utan att själva ha valt det. För Anna blev det en ögonöppnare hur stort problemet med ofrivillig ensamhet är när hon för fem år sen skulle medverka i TV4 och svara på tittarfrågor om ämnet.
- Vi fick in jättemånga tittarbrev, dubbelt så många som vid andra frågeställningar. Och så har det fortsatt varje gång vi tar upp ämnet. Det är unga, gamla, män och kvinnor från alla delar av samhället som hör av sig.
Många har ingen att prata med
Att ofrivillig ensamhet är vanligt visar även flera undersökningar, bland annat en från Svenska SOM-institutet, som rapporterar att mellan en halv och en miljon svenskar känner sig så ensamma att det är ett problem. Och enligt SCB uppger 13% av svenskarna över 16 år att de inte har en enda nära vän att vara förtrogen med.
- Ensamhet är ett stort samhällsproblem, men vi pratar alldeles för lite om det och det finns en sorts skam förknippad med ensamhet som jag vill sudda bort. Vi måste få upp det på agendan. För 30 år sen var det inte så vanligt att prata om stress och utmattning som en riskfaktor för ohälsa, men i dag är det en självklarhet. Jag hoppas vi ska komma dit med ensamhet också.
Ett sätt att nå dit, menar Anna Bennich, är att läkare på vårdcentralerna börjar screena för ensamhet när de träffar patienter med olika slags besvär.
- De mer självklara hälsofaktorer man screenar för idag är till exempel rökning, alkohol, motion, kost, stress och sömn. Men sällan om hur det sociala nätverket ser ut, trots att vi vet att det är minst lika farligt för hälsan att vara helt utan ett sånt nätverk. Social isolering kan ge samma följdsjukdomar som de andra riskfaktorerna.
Vi kan alla drabbas av ensamhet
I sin mission för att få upp ögonen för ensamhet och avdramatisera det har Anna även skrivit boken ”Att vinna över ensamheten”. Hon vill avliva myten att det bara är ”kufar” och inåtvända personer som är ensamma.
- Ibland får jag höra att det bara är konstiga personer med låg social kompetens som är ofrivilligt ensamma. Det stämmer inte alls. Vi kan alla drabbas vid olika tider i livet. Det kan handla om skilsmässa, flytt till en annan stad, att man går i pension eller förlorar sin livspartner. Ingen är helt immun mot ensamheten, men alla kan göra något åt den.
För hur tungt det än är finns det hjälp att få. För den som varit ensam länge och kanske inte känner att det finns någon alls att vända sig till uppmanar Anna att gå till sin vårdcentral och be om hjälp.
– Jag får ofta höra ”det kan man väl inte göra?”, men det kan man visst. Vi behöver ändra på vår egen och samhällets inställning. Det är inget konstigt att be om professionell hjälp för att ta sig ur sin ensamhet, så man kan be om en remiss.
Och det är viktigt att be om hjälp, för när man har varit ensam länge har man ofta tappat självkänslan och tilltron till sig själv. Då orkar man inte med ett hurtfriskt råd om att ”gå på kurs” eller ”gå ut och mingla”. Själv brukar Anna använda sig av rollspel för att träna upp sina klienter i social interaktion.
- Har man levt isolerad i många år är det jättesvårt att ta det första steget, så väldigt ofta behöver man hjälp i början. För när självförtroendet är nere på botten är det mycket svårare att navigera i sociala sammanhang. Då är det jättebra att öva på detta och träna sig på att ställa och svara på frågor.
Träna på att ta social kontakt
På samma sätt brukar hon be sina klienter att träna på att ta sociala kontakter. Det kan vara ett snabbt samtal med kassörskan i butiken, eller att våga fråga kollegan om man ska ta en fika.
- Det kan kännas både omöjligt och onödigt i början, och ibland även lite löjligt. Varför ska jag prata med kassörskan när det handlar om att vilja få nära vänner? Men man måste börja i de små stegen för att komma loss. Det handlar i slutändan om att öka möjligheterna till social interaktion.
Nu står julen för dörren och högtider är extra svåra tider för de som lever i ofrivillig ensamhet. Sällan känner man sig så ensam som när alla runtomkring firar med familj och vänner. För de som ändå orkar ta sig ut har Anna några råd:
- Många av mina klienter har anmält sig att arbeta som volontärer för till exempel kyrkan eller liknande. Då får man både den sociala biten samtidigt som man gör gott för andra, något som är väldigt positivt för vårt välbefinnande.
Pandemin skapar social distansering
I år är risken dessutom stor att ännu fler drabbas av ofrivillig ensamhet när släkt och vänner inte kan träffas som vanligt på julen på grund av den sociala distansering som pandemin har skapat. Här uppmanar Anna till kreativitet, inte minst till dem som vet med sig att de har släkt och vänner som riskerar att sitta ensamma i jul.
- Om du inte kan ta dig hem till din äldre släkting eller vän, slå åtminstone en signal. Eller kanske ni kan ses över ett videosamtal? Ta en gemensam promenad utomhus istället för en middag inne. Träffas på det sätt ni kan. Det måste inte vara så stort eller krångligt, många gånger kan en kort kontakt vara värd massor för någon som känner sig ensam
