Hem

Från soffpotatis till ultralöpare

Träning

Shoppa och läs mer om

För 15 år sedan var Maria ”MarathonMia” Thomsen en överviktig och trött storrökare som inte ens klarade att springa 2,5 kilometer. Idag är hon en av Sveriges främsta ultralöpare och har kapacitet att springa sex maraton på raken. Ett har hon lärt sig:
– Motivationen kommer inte när du sitter i soffan, du måste springa ut och hämta den!

7 löptips

Här får du MarathonMias 7 bästa löptips för att komma igång med springturerna:

  1. Köp löparkläder. I snygga träningskläder känner du dig direkt som en löpare.  
  2. Spring långsammare. Det är viktigt att du kan andas, du ska inte tokspringa och flåsa hela tiden. Dela in passet i lugn uppvärmning, snabbare löpning och lugn avslutning. 
  3. Sätt i foten rätt. Följ ditt naturliga löpsteg och för in foten så du sätter ner den så rakt under höften som möjligt. Tänk dig att du har ett hjul som rullar under dig. Sätt aldrig i hälen framför dig – då bromsar du. 
  4. Korta stegen. Det ger ett mjukare steg så du slipper onda knän och sparar på musklerna. I uppförsbacke kan du korta steget ännu mer och hjälpa till med armarna.
  5. Sträck på dig. Håll en rak stolt hållning när du springer, som om någon drog dig rakt upp i håret. Öppna upp bröstkorgen så du kan andas.  Öra, axel, höft, knä och ankel ska vara i en rak linje. Undvik ostkrokshållning! 
  6. Rikta energin framåt. Fladdra inte åt sidorna utan tänk dig en tågräls och följ den. Du ska framåt så låt näsa och knän peka framåt. Gör tummen upp så får du dessutom en bra armpendling. 
  7. Spring med en kompis! Bästa tipset är att boka träning med en kompis. Man sviker inte en kompis och då blir träningen av – och dessutom har du roligt på vägen!

 

Utvalda produkterRekommenderade produkter från Lifebutiken

Marathon-mia-800x892.jpg

Löpfanatikern Maria ”MarathonMia” Thomsen, 49:

”Fem minuter är bättre än noll.”

Efter sin andra graviditet var Maria ”Mia” Thomsen en 24-årig storrökare som tittade för mycket på tv. Hon vägde 92 kilo – och gick upp ett halvt kilo i månaden. Men pannben har hon aldrig saknat så Mia gick ner övervikten med hjälp av Viktväktarna och lovade sig själv att aldrig banta igen. 2002 slutade hon även röka och började gå och springa lite smått för att inte gå upp i vikt. 
– Det tog mig fyra månader att klara att springa 2,5 kilometer, jag var så lycklig när jag klarade det. Då sprang jag för att kunna äta. Idag äter jag för att kunna springa – och jag klarar ett av Sveriges längsta lopp på 25 mil! 

Mental träning med MarathonMia

  • Bestäm dig. Vad vill du förändra och varför? Vill du göra en livsstilsförändring, eller bara dra ner på sockret eller börja träna? Beslutet är ditt!
  • Hitta din drivkraft. När du börjar vackla – och det gör alla – måste du ha verktyg. Varför vill du träna? För mig är det glädjen, jag ser målbilden att jag är glad efteråt. Jag springer till mig själv – inte ifrån. Andra springer kanske av sig sin frustration. 
  • Trigga dig själv. Jag triggas av utmaningar, som att jag denna vecka ska träna 10 pass eller springa en halvmara totalt under en tjänsteresa. Då räknas varje km till min utmaning. Vad triggar dig? En god middag efteråt som belöning?
  • Smyg in goda vanor. För varje bra rutin, som att ta trapporna istället för hissen, får en dålig vana att ge vika. Men var inte för hård mot dig själv, det tar tid att skapa bra vanor. Utmana dig att träna 20 min varje dag i 100 dagar så har du satt en ny hälsosam vana!
  • Satsa inte för stort! Går du ut för hårt fallerar det efter 3 dagar. Var snäll mot dig själv och sätt rimliga mål.
  • Fail fast! Man får göra misstag och starta om, men gör det fort och kom snabbt upp på banan igen. Tar du en kaka så behöver du inte ta en till. 
  • Flytta fokus! Låt dig inte fångas av negativa tankar! Börjar benen göra ont så flytta fokus till andningen, till hur bra du kommer må efteråt, eller hur solen skiner. Man attackeras hela tiden av tankar som ”stanna du är trött” men deala med dig själv – du klarar mer än du tror!

Marathon-mia-800x927.jpg

Målet är att springa längre

Det var 2007 som Mias bror utmanade henne att springa Stockholm Marathon. Mia startade bloggen MarathonMia som en dagbok om träningen. Det slutade med att löpningen blev en livsstil – och Mia vann årets träningsblogg 2010.
– I samma veva började jag träna med IF Linnea Löpning, utbilda mig till löpcoach och jag skilde mig. Barnen sa ”Mamma du har värsta 40-årskrisen, du bara springer hela tiden”, men jag är glad att jag var ute och joggade med nya löpkompisar istället för att sitta hemma med en Bag-in-box.
Med stora barn på 16 och 19 år hade Mias nya intresse ”no limits”, som hon säger.  
– Jag hade inte en traditionell familj att komma hem till, jag kunde springa hela semestern om jag ville, skrattar Mia. 
Och sprang gjorde hon. 2010 sprang hon Sveriges längsta Terrängultralopp GAX Trans Scania på 246 km för första gången, i sommar blir det femte gången gillt. Målet med löpningen är inte att springa snabbare, utan längre. 
– Jag har sprungit maran på 3,5 timme, men jag mår bättre av att äventyrslöpa än att jaga tider. 
Att äventyrslöpa kan innebära att springa genom en öken eller över Pyrenéerna. I år ska Mia springa tre tävlingar på totalt 67 mil, vilket motsvarar 17 maratonlopp. Glädje är hennes drivkraft och hon utmanar ständigt sig själv. 
– Jag vill se var gränsen går. När tar det stopp? Det är så häftigt att möta sig själv, man får möta sitt ynkligaste ynk när man är fysiskt nedbruten, och sitt absolut största jag.

Marathon-mia-800x940.jpg

Vad fan gör jag här

Sin mentala styrka har Mia stor nytta av i jobbsammanhang. 
 – Det är superhäftigt att sitta i stora, stressiga projekt på jobbet och tänka att ”det här är ingenting, jag är inte i närheten av mitt ynk”. Jag har lärt mig hur jag kan komma upp till mitt bästa jag. Jag lägger energi på saker som jag kan påverka och blir inte irriterad på saker som jag inte rår på. 
Hur hittar du motivationen?
– Den kommer inte när du sitter i soffan, motivationen kommer 15 minuter in i passet – du måste springa ut och hämta den! Hur många gånger har jag inte ställt mig i ledet på Nordic Military Training sex på morgonen och tänkt ”vad fan gör jag här”, sen är jag världens gladaste och piggaste människa en timme senare. Man skapar energi och motivation när man är i rörelse. Men inspiration kan jag hitta genom att kolla Instagram och till exempel se hur andra löpare tränar. Kul – de kör trappintervaller, då testar jag det!

Hälsofördelarna som kom med den nya livsstilen var många: 
– Jag lärde mig om kost och fick ett nytt intresse för matlagning, jag fick nya löparvänner och jag sover jättebra varje natt. För 20 år sedan kunde jag somna till i konferensrummet på eftermiddagen, nu är jag verkligen vaken när jag är vaken.
För Mia är sömnen A och O. 
– Sover man bra – då gör man bra val. Jag lägger mig tidigt för att sova mina åtta timmar.
De sämsta valen gör jag när jag är trött och blir sockersugen och börjar hinka kaffe… 
På jobbresor är det svårare att styra över kost och träning. 
– Då börjar jag dricka mer kaffe, ta choklad till kaffet, så dippar jag på eftermiddagen… det gäller att bryta det när jag kommer hem och tänka på hur skönt det är att känna mig pigg. För att komma tillbaka till bra vanor kan jag lura mig själv genom att tänka ”Det 8:onde passet är alltid skönt, jag måste bara genomlida 7 jobbiga pass först”. Fem minuters träning är bättre än noll!

Marathon-mia-800x1184.jpg

Den största utmaningen är omgivningens synpunkter

Ultralöpning är inte en glamourös sport. Det är blodiga skavsår, variga blåsor, tappade blånaglar, krånglande mage och en veckas löpning i sträck utan riktig sömn. 
– Du utmanar såväl kroppen som psyket maximalt, men smärtan blir sekundär. Du producerar så mycket adrenalin och endorfiner när du springer och då är fokus enbart på att jag ska ta mig från A till B. Det onda kommer efteråt. 
Den största utmaningen har varken varit smärtan eller de långa distanserna, utan omgivningens synpunkter.
– Alla säger att jag är manisk för att jag lägger 6–10 timmar i veckan på mitt välmående; på träning, löpning, spinning och styrka. Men ingen kallar nån som tittar på Netflix 10 timmar i veckan för manisk? Jag lägger min tv-tid på att vara i rörelse istället. Det jag får tillbaka av att springa 25 mil i en öken ger så mycket mer än att titta på nåt halvbra i soffan. 
Men Mia är ingen asket utan njuter av livet. Hon älskar matlagning och äter mest vegetariskt och fisk, och när det vankas kött väljs det med omsorg. 
– Jag kör på 80/20. 80% ska vara bra lagad mat och 20% choklad, champagne och rödvin, säger Mia och skrattar. 
– Var inte så tuff mot dig själv med dieter och sånt utan skapa bra rutiner. Det har tagit mig många år att gå från att inte veta vad en chokladboll innehåller till att satsa på min hälsa och välja bra råvaror – jag kallar det självkärlek. 

Marathon-mia-800x1020.jpg

Det är inte så farligt som du tror

I november är det dags för ett nytt äventyr. Mia ska till Namibia och springa 25 mil i öknen. 
Det absolut häftigaste hon gjort hittills var att få vara med att fixa ett lopp och springa från lägenheten i Stockholm till landstället i Strömstad. 
– Jag har åkt bil dit sen 1973, och att få uppleva samma väg till fots – känna dofterna, höra fåglarna, se kossorna, springa genom hela Sverige – det var magiskt.
Mia sprang de 545 kilometerna på 6,5 dygn, med bara korta sovpauser i diken och skogar. För att klara det krävs pannben.
– Det handlar om vad du gör med dina tankar, och om att få i dig energi. Tricket är att våga, testa saker som är lite obekväma och verkar helt galna. Våga gå utanför din comfortzone och var lite nyfiken! När jag skulle springa marathon första gången var det så stort, men man flyttar sina gränser. Man är sina egna begränsningar. 
Mia menar att kan hon förändra sitt liv och börja springa Ultralopp, så kan alla.
– Våga möta dig själv och dina rädslor – du kommer upptäcka att det inte är så farligt som du tror.

      Ultramarathon är lopp som överstiger den vanliga maratondistansen 42 195 meter.