Hoppa till innehållet
0 varor

Notera att vid köp av receptfria läkemedel gäller 18-årsgräns.

Din varukorg är tom

  • Alltid Fri Frakt
  • 200 butiker
  • Brett sortiment

Angeliqa Mejstedt: "Längtan ut var för stark"


Hon lämnade ett tryggt kontorsjobb för lägereld och vildmark. Vägen dit var inte spikrak, först efter två längre pilgrimsvandringar förstod hon:
– Jag levde egentligen ett drömliv. Men drömmen var inte min.

Det är måndag, vilket för ett gäng västeråsare betyder vandring i grupp. Initiativet är Angeliqa Mejstedts, som också driver en av Sverige största friluftsbloggar: Vandringsbloggen. Målet är att göra utevistelse tillgängligt för så många som möjligt, med gemenskapen i fokus. I dag finns det tjugo lokala vandringsgrupper, från Lycksele i norr till Skåne i söder. Västeråsgruppen, vars vandringserfarenhet varierar, är ute i drygt två timmar, med fikapaus i mitten.
– Alla ska kunna vara med, säger Angeliqa.
– Facebookgrupperna gör att folk får upp ögonen för vandring och gör att möten också blir av i verkliga livet. Angeliqa Mejstedt är vandrare ut i fingerspetsarna. Hon är uppvuxen i en aktiv familj, som använde naturen som ett extra vardagsrum. Det blev turer både i Sverige och Norge.
– Det har präglat mig. Vi var ute både som barn och under tonåren, när man var som mest trött på sina föräldrar. Ändå var det roligt att göra den där lägerelden och tävla med min syster om vem som var snabbast.

Från mormor till hemvärnet

Det fanns en annan familjemedlem som också betydde något alldeles särskilt för Angeliqa. Mormor Maj tog med sitt barnbarn ut på helger och skollov. Vid mormor Majs hus utanför Sala, fanns en vandringsled precis utanför dörren.
– Mormor tog med mig, kakor i vit plåtburk och saft i sirapsflaskor, och så gick vi. Ibland uppemot en mil. Sedan kade vi i någon glänta, minns Angeliqa.
– Mormor var också en kunskapskälla, hon lärde mig otroligt mycket. Att känna till växter, svampar och djur ger något extra till upplevelsen av naturen, och i dag vill jag lära mig ännu mer. När Angeliqa var sexton år gick hon en befälsutbildning via hemvärnet.
– Överlevnadskunskapen har jag fortfarande nytta av i min vandring. Vi fick lära oss läsa kompass, hur man klär sig, hur man hanterar köldskador och vi gjorde praktiska övningar. Vid ett tillfälle blev vi ifråntagna våra ryggsäckar. Då handlade det om att hitta föda och bygga skydd. Jag blev extra populär eftersom jag hade gömt mat i mina kläder, ler hon.
Angeliqa har en särskild passion för att gå riktigt långt. Under hemvärnsutbildningen fanns det turer som ibland kunde vara uppemot 3–4 mil långa. Det passade henne bra.
– Hellre långt och länge än högt, snabbt och intensivt.

Det kallas för "hikefulness" 

Efter hemvärnsutbildningen följde vad Angeliqa kallar sin ”äventyrsperiod”.
– Jag åkte bland annat till Malaysia och besökte teodlingar. Sedan genom åtta delstater i USA på fem veckor, där det blev många dagsturer. Som den i Grand Canyon National Park, där jag vandrade längs med bergssidan. Hon minns även Yellowstone och de stora sequoiaträden i Yosemite National Park. Men trots att hon har besökt många magnifika platser i världen, är det inte alltid de största som har betytt mest. Angeliqa har i dag landat i något hon kallar för hikefulness.
– Det finns två sätt att uppleva naturen. Den kan vara som en rockkonsertupplevelse. Som när jag gick uppför Kebnekaise i fjorton timmar. När du kommer upp och ser över alla toppar och ingen civilisation i sikte. Då är du hög på livet! Men så finns de där stigarna som är närmast dig. Som du kan utan och innan. Som är din dagliga vandring där du känner igen varje steg. Det är en del av det som jag kallar hikefulness. Hikefulness uppstår under de dagsvandringar som Angeliqa gör i sin hemstad Västerås, där hon går runt Svartån, en sträcka på 7 kilometer. Hon åker också gärna ut till Ängsö, där hon i våras samlade ihop 150 vandringssugna från hela Sverige.

Startade Vandringsbloggen

Livet har erbjudit Angeliqa fler stigar än de i naturen. Hon valde att utbilda sig till personalvetare, och har även en civilekonomexamen. Direkt efter studierna fick hon jobb på ett stort företag och arbetade sig upp i karriären, till HR-specialist. Hon levde drömmen trodde hon. Men något annat pockade på uppmärksamheten.
– Längtan ut var för stark, helt enkelt. Då föddes idén om Vandringsbloggen, som hon startade 2013. I dag är det Sveriges största blogg inom vandring.
– Den blev mitt andrum. Jag älskade att sitta uppe och skriva. Först skrev jag anonymt, men när jag valde att gå ut med vem jag var så fick jag er läsare. Jobbet hade hon kvar, men letade efter en ny riktning i livet. Hon hittade svaren tack vare två pilgrimsvandringar. Den första var Santiago de Compostela, 800 kilometer. Den andra, mellan Selånger och Trondheim, en månadslång vandring.
– Det som skavde var att leva enbart för semestern. Jag behövde något helt annat. Så en sommar tog jag ut all extid och var borta en månad för att vandra Santiago de Compostela. Att vandra 800 kilometer var en speciell upplevelse, där allt inte blev helt som förväntat.
– Jag skulle ju vara ensam på den här resan! skrattar hon och fortsätter:
– Men det är ju så många som går leden, och man är allt annat än själv. Jag lärde mig att det inte blir som man tänkt sig. Sedan hade jag inte tränat för resan, jag hade bara rest mig från soffan och börjat gå. Hon beskriver den fysiska upplevelsen av att vandra länge, hur kroppens signaler förändras. Att musklerna blir starka och hjärnan lugn.
– Efter ett tag så tystnar tankarna.

Lämnade tryggheten för äventyret 

Den tystnaden var en stor kontrast till hennes vardag. En vardag där varje kvart var inbokad, med kollegor som pratade, telefoner som ringde, chattar och sociala medier. Den ständiga kampen mot klockan.
– Allt det lämnade jag och vandrade utan koll på tiden. Det som också blev ett uppvaknande var de människor som hon mötte.
– Man hamnar bland människor utan att ha en roll. Man möter varandra såsom man är på leden. Vid den andra pilgrimsvandringen lades den slutgiltiga pusselbiten på plats för Angeliqa. Dagen efter hemkomsten sa hon upp sig från jobbet.
– Jag hade rannsakat mig själv, jag skulle inte tillbaka. Men beslutet var inte enkelt, på grund av hur hon tidigare hade blivit matad av allt det som kännetecknar framgång.
– Jag levde ju egentligen ett drömliv. Men drömmen var inte min. Att lämna en trygg anställning var dubbelbottnat.
– Det var läskigt och okänt. Men jag minns den dagen jag lämnade. Ljuset i träden, stentrappan. Frihet. Det var så här det var att lyssna på sig själv.

Vandring ger perspektiv

I samma andetag som hon berättar om friheten, vill Angeliqa nyansera sitt livsval.
– Jag menar inte att alla ska säga upp sig! Men att ställa sig frågan: Vad vill du ha mer av i livet? Att helt satsa på bloggen betydde också att Angeliqa började prioritera om. Till exempel vad hon lägger pengarna på.
– Jag lägger dem på friluftskläder och destinationer. Sedan slutade jag titta på tv och lägger i stället tiden på sådant som är värdefullt för mig. På önskelistan ligger fler pilgrimsvandringar.
– Förut ville jag alltid ha kontroll, planera saker i förväg. Det kunde vara förberedelser inför långa vandringar. Men man kan inte förbereda sig för allt. Det handlar mer om carpe diem, att lösa problem längs vägen. Jag har inte längre fokus på att tänka ut alla saker på förhand. När jag vandrade längs Sankt Olavsleden så glömde jag ta med mig vatten en morgon när jag gav mig av, och det tog lång tid innan jag kunde fylla på igen. Men det löste sig. I dag fattar jag beslut på den erfarenhet som jag har, och det är jag trygg i.
Det finns också andra positiva effekter av Angeliqas vandringar. Hon känner sig mindre stressad, och är mer medveten om sitt eget beteende.
– Förr kunde jag borsta tänderna och samtidigt gå omkring i lägenheten och plocka eller skriva listor. I dag står jag framför badrumsskåpet och borstar tänderna. På Ica står jag i kö. Och håller inte på med annat. Vandringen har lärt mig bli bättre på att leva i nuet.

TEXT: Emilia Arvidsson
FOTOGRAF: Louise Forslycke Garbergs

Produkten har lagts i kundvagnen
google-site-verification: google9a9ac1c4afbd81cc.html